bara små ord
Idag är min sista dag av ovisshet och framtidsfobi. Känns ganska bra.
Min samtida reinkarnation - en återuppväckt passion. Det jag arkebuserade mot min inre vägg igår, har kraschlandat mitt i min verklighetsuppfattning idag och lyst upp allt det jag mörklagt.
Vilket jäkla självbedrägeri... Vilseledd och kedjad av alla valmöjligheter som istället för självförverkligande, ledde mig in på en väg av självdestruktivitet. Chains no more. Change for the better. Mitt i allt tumult ser jag plötsligt mig själv igen för första gången på, ja... år? Gräset var inte grönare på den andra sidan, nu vet jag det. Hoppas bara inte att staketet hunnit växa sig allt för högt; jag vill klättra tillbaka igen. Det handlar inte om att vinna eller förlora längre. Det handlar om mod.
Det är en lustig känsla, att inse att man vill tillbaks till ruta ett.
